Dagen efter.

Det är dagen efter midsommarafton. Vi visar det med en film.

Och det känns så himla sorgligt för jag vet att det här är slutet. Slutet på det bästa jag vet. Slutet på det som fått mig att andas på riktigt. Som fått mig våga. Slutet på en gemenskap. Slutet på en dröm som aldrig blev verklighet. Inte bara en hobby eller sysselsättning. För vem skulle jag vara utan? Vem blir jag när det inte längre är en del av min identitet? Den sista sommaren...