Ett litet ilsket inlägg.

jag kanske inte vet allt här i världen, men en sak har jag förstått. Det finns många idioter på vår jord. Det märkte jag inte minns när våra idioter till grannar har fest fram till 03.00 på natten och spelar dödsmetal under denna tiden på en extrem ljudnivå. Respektlösa idioter. Ät omega3 och sup mindre så kanske ni lyckas få några hjärnceller.Min syster börjar jobba klockan 7 på morgonen och ni kan inte ens tänka den tanken att det finns människor som behöver sova en torsdagsnatt?! Det finns bara ett uttryck för er: white trash. SKÄMMES!

Det är som det är och det blir som det blir.

Min bror.

Min bror. Min bror har blivit tonåring. Han ska numera ha märkeskläder, prata coolt och vägra kramar från sin älskade syster. Jag försöker tala han till rätta. Försöker få han att förstå att det är läkare han ska bli, kardiolog för att vara mer bestämd. Han bara skrattar åt mig och sätter hörlurarna i öronen. Det är det enda han gör. sitter med hörlurarna på och skjuter ner människor. och hur hans mun hörs ord som; "lol" och "fan". Lillis, vad du börjar bli stor!

Jag tål det inte.

"Vi som vill ha Emelie istället för Mohammed som namnsdag". Jag tror jag dör. Jag dör ännu mer när jag ser vem som gått med i denna knäppa fb-grupp. Jag tål det inte. Även fast det är ett skämt så ligger det till grund för något jag avskyr mest - främlingsfientlighet. Bara för att människor är annorlundare än de oss, tror vi. Jag tål det inte. Tål inte det som kan tyckas vara oskyldiga kommenterarer. För jag vet vad det kan ge upphov till - att flera miljoner människor utrotas. Att afroamerikaners historia präglad av lidande, fientlighet och rasism. Att barn blir mobbade. Att invandrare blir klassade som kriminella, farliga och för det stängs ute från det samhälle där alla har rätten att vara. Jag tål det inte, är det så svårt att förstå? Det är inte coolt! Det är puckat, respektlöst och framförallt brist på kunskap. Brist på historian. Det ska tilläggas att Mohammed toppar listorna på de vanligaste namnen i Sverige. Och ligger två i världen på listan. Emelie ligger inte alls lika högt. Så när jag får till svar: "Men Emelie är mera svenskt än Mohammed" då kan jag inte annat än skratta. Mer svenskt? För det första kan man ju ta reda på vad svenskt är? Är det född svensk? För det har inte med ett namn att göra! Är det att man ska gilla att supa skallen av sig, konsumera som en tok, helst äga en volvo v70 och älska midsommar? För isåfall är jag med namnet Emelie inte svensk alls. Det här är sanningen: Mohammed kommer från arabiskan. Emelie kommer från franskan. Inget svenskt alls över det. Faktum är att de flesta vanliga svenska namn inte har någon svensk koppling alls, ska vi inte ta borta alla dem istället? kvar blir namn som Tor, Freja, Sten, Knut, Björn, Ylva- riktiga svenska namn. Men, såklart, allt har ju med okunskap att göra. Det handlar inte bara om namn, det handlar om nationalism, om något som kan bli farligt. Om något som gör att SD antagligen kommer in i riksdagen i höst. Och hela tiden tycks vi människor glömma vad vi alla är - människor. Människor som är mer lika än olika.

ilandsproblem - nr 1.

- varför ska det göra så satans ont att noppra ögonbrynen?

Till dig.

Tack för alla samtal, alla otroliga dialoger och funderingar på hur saker egentligen var. Tack för att du försökte få mig att tänka positivt, försökte få mig att må bra. Tack för att du sa fina saker till mig och att du vågade säga "Jag älskar dig". Tack för att du släppte in mig och vågade visa vem du var. Tack för att du sa sanningen, även fast den var hård. Tack för att du förändrades och blev konstig. Tack för alla gräl vi har haft tillsammans. Tack för stunden då vi tittade på stjärnorna. Tack för att du gjorde mig så ledsen så många gånger och att du sedan ångrade hur du var. Tack för att du var rädd för oss. Tack för att jag fyllde en halv bok om dig. Tack för att du är den bästa vän jag har haft. Tack för att du är den värsta vän jag har haft. Tack för att du var en idiot. Tack för att du vågade berätta. Tack för alla sms. Tack för alla försök till att krama mig. Tack för att du ville bli bättre. Tack för allt du var och inte var. Tack för att du fick mig att leva.

Det här är sista gången jag skriver om dig, ok?

Man kan inte börja om i livet. Det som är gjort är gjort. Man kan ångra, fundera och leva en hel livstid med att tänka igenom vad som gick fel. Man kan få en andra chans, en nystart. Men man kan inte börja om på riktigt. I cyberrymden kan man det, i bloggosfären. Radera, och allt är borta. Det är det jag har gjort. Raderat och börjat om. Bloggen är inte livet, bara förskönade bilder eller meningar om vem man är eller vill vara. Raderat. Nu börjar jag om.
Välkommna.