Jag tror jag vill åka till Paris i höst och läsa franska. Helt själv skulle jag vilja åka. Ja, så får det bli.

Idag saknar jag Terese och Sofie och önskar att vi bodde i samma stad igen. För dom är två av de finaste jag har i mitt liv. Sen saknar jag pengar med. Mitt konto ekar tomt, men det är rätt bra ändå.

En gång gick jag på teater och då lärde jag mig en sak.

Jag kan vara vacker. Det är du som bestämmer. Du som tittar på mig. Det är betraktaren som bestämmer vad skönhet är. Alltså kan jag vara vacker. Det är du som bestämmer.

Raskin är en väldigt elak människa. Vad då amerikans säkerhetspolitik? Släng dig i vägen!

Sitter i biblioteket och känner mig konstig, har inte ätit normalt. Det är nog sockerchocken som får mig darrig. Saknar min lillebror.

SATANS JÄVLA SKITARTIKEL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det är morgon, Jag sitter i en kall soffa, äter knäckebröd. För ett år sedan hade jag varit i älskade skolan nu, med älskade vänner. Jag saknar det så himla mycket ibland, dom, dom bästa. Och tanken på att det aldrig kommer bli detsamma igen och allt är förändrat gör mig så sjukt olycklig. Men kanske är det bara hösten och dess mörker som gör sig påmind. Kanske kommer allt bli som vanligt igen.

"Han rädda mig på alla sätt man kan rädda en människa"

Tre tjejer ligger och storgråter, Titanic är den bästa filmen som finns.

Fyller dagen med ingenting. Borde plugga, vet att jag kommer få igen det senare. Men jag vill inte. Så då gör jag det inte. Lyssnar på disneymusik, så himla mysigt. Mina fina rumsvänner fixar och donar och gör så att vår lägenhet känns som ett hem. Ikväll ska vi titta på titanic och äta billigt godis från världens bästa tempo som ligger 50 meter härifrån. Så är det när man bor i centrum, Solberga centrum. ELIT.

Jag hatar saker som tar slut. Fina saker mellan människor som skulle kunna hålla på för evigt. Så himla jobbigt. Jag tycker det är så himla jobbigt att bara behöva möta baksidan av allt det som en gång var fint. Två av mina kompisar skulle gifta sig, jag skulle hålla tal, allt skulle bli så fint och sen helt plötsligt försvinner det. Visst, giftemålet var mer min plan, men kärleken som de hade var bara deras. Borta. I natt fick jag ett telefonsamtal och det var så himla sorligt det med, ena stunden är allt bra och i nästa är allt det som var bra borta. Och man märker inget, anar inget, tror av hela sitt hjärta att allt är bra. Är lyckliga för dem. Står mittemellan och vet inte riktigt hur det blev så här. En tidsålder är slut i våra liv.

Ofullständiga chokladbollar

Jag var så himla godissugen. Och eftersom min lathet hindrade mig från att gå de där 50 meterna till affären så bakade jag det lättaste och godaste som finns - chokladbollar. Även fast jag kan receptet i huvudet så sitter det permanent uppsatt på vårat kylskåp. När jag hade gojsat ihop smeten och rullat bollarna så kom jag på det -pärlsockret! Jag har inget pärlsocker! Min euforiska lycka bytes snabbt till olycka. Det är ju själva grejen med chokladbollar - pärlsocker. Det är ju det som gör grejen, fint strössel går också bra, men kala. kladdiga chokladbollar är inte gott. Min lathet är mitt problem och nu sitter jag här, med för svagt kaffe och ofullständiga, kladdiga chokladbollar.

jag gick och la mig vid 04.00 imorse. Jag är fortfarande inte nöjd med inlämningen. Det får vara så. Är så sjukt trött. Ensam och övergiven hela natten. Jag hatar det, jag kan inte sova själv. Det. Går. Inte. Men snart flyttar våran inneboende in och då slipper jag att vara själv om natten.

Det var en sån himla fin kväll igår. Så himla fint band det där År&dar är. Fastän min sömn inte var vad den borde vara så var jag så himla lycklig när jag gick och la mig igår. Tack.

Jag skriver en inlämning. Tro inte att jag sitter här och tar egokort på mig själv. För det gör jag aboslut inte. Det får ni absolut inte tro. Nej, jag håller på att skriva om krig. Om krigets historia. jag längtar så himla mycket till nästa delkurs som handlar om FN och sådant. Inte om krigets historia. Men som den sanna nörden jag är så vet jag att man måste kunna krigets historia för att förstå FN och dess konstruktion. Så därför skriver jag en inlämning om krig och dess historia. Och väntar på att få åka till Slussen och debaser och bra musik.

Det är såhär nu att jag har flyttat till stockholm och typ blivit vuxen. Och ibland mår jag dåligt, blir osäker, känner mig så jäkla värdelös och bara vet att ingen annan känner som jag. Och ibland så är livet bara så himla bra. För det är så. För alla. Och det har hänt saker och ingenting är som förut. Men det måste inte vara så. Som förut. Som min favoritskrivare Annika Marklund en gång skrev: "Allt kanske inte är bra. Men det är inte som då." Och det är så det är. Men jag måste skriva igen, måste få ut saker när tungan liksom vägrar släppa orden. För det är sådan jag är. men det kommer inte bli som förut. Som min mamma en gång sa: "Emelie, om jag vill bli deprimerad så går jag in på din blogg". Så ska det inte vara längre. För allt kanske inte är bra, men det är inte som då. Och det är okej att vara så sjukt värdelös ibland. Jag har ju faktiskt lärt mig tvätta.

Jag har kommit på det- jag behöver ingen man. Jag behöver bara mat och öronpinne.