Emelie Hanna Karolina

Jag hatar saker som tar slut. Fina saker mellan människor som skulle kunna hålla på för evigt. Så himla jobbigt. Jag tycker det är så himla jobbigt att bara behöva möta baksidan av allt det som en gång var fint. Två av mina kompisar skulle gifta sig, jag skulle hålla tal, allt skulle bli så fint och sen helt plötsligt försvinner det. Visst, giftemålet var mer min plan, men kärleken som de hade var bara deras. Borta. I natt fick jag ett telefonsamtal och det var så himla sorligt det med, ena stunden är allt bra och i nästa är allt det som var bra borta. Och man märker inget, anar inget, tror av hela sitt hjärta att allt är bra. Är lyckliga för dem. Står mittemellan och vet inte riktigt hur det blev så här. En tidsålder är slut i våra liv.