Att vilja för mycket.

När man har tagit studenten då börjar livet- åtminstone är det som man säger. Men vart börjar man? Hur kommer man dit man vill?

Jag vill för mycket. Innan jag hade hunnit fylla tio år så ville jag bli paleontolog, arkeolog, delfinskötare, valforskare, advokat, läkare, historiker. Från tio till arton års ålder ville jag bara bli skådespelare och sedan regissör. Och nu vet jag inte vad jag vill. För om man går ett helt år och mår dåligt över att 1/3 av jordens befolkning svälter medan man står på scenen och låtsas vara någon annan, men ändå sig själv, då vet man inte längre. För så var det, hela trean. Och jag skulle rädda världen. Och så förstod jag att jag inte kunde det och att kultur ger något till människor trots allt. och så skulle jag rädda världen, med kulturen. Och nu står jag här och väger. Debatter, världsfrågor och internationell hjälp är sådant jag brinner för. Jag kan få fjärilar i magen när jag har föreläsningar om säkerhetspolitik och att få sitta och debattera med människor med samma drömmar är det bästa som finns. Jag vill bli diplomat, jag vill jobba för världen. Men samtidigt finns det inget bättre än teatern. Det har varit hela mitt liv och format mig. Och all den respons jag fått från människor som sett mig är enorm. Och hur lever man upp till det? Jag vågar inte söka teaterskolor. Jag vågar inte, fast jag vill. Och jag vill också ta en fil.kand i internationella relationer och statsvetenskap, lära min franska och praktisera på UD. Men jag vill också stå på scenen, varje dag. Och ska jag satsa ska jag göra det fullt ut. Och jag vet att jag inte kan göra båda. Snart måste jag välja. Tänk om jag väljer fel?